- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
396

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wi 396 —

»Men hon då?»

»Hon älskar också dig.»

»Gyckla inte!» sade furst Andrei, men han såg på
Peter med glädjestrålande ögon.

»Hon älskar . . . hon älskar dig . . . det vet jag säkert!»
utbrast Peter vresigt.

»Vet du, Peter, jag kan rakt inte beskrifva de känslor,
som vaknat inom mig», sade furst Andrei och fattade
honom i armen, »men jag måste få utgjuta mitt öfverfulla
hjärta för dig.»

»Tala du! Det gläder mig mycket,» sade Peter, och
hans ansikte antog verkligen ett vänligt uttryck, rynkorna
i hans panna slätades ut, och det såg ut, som om han
verkligen med glädje beredde sig att lyssna till sin väns ord.

Furst Andrei tycktes hafva blifvit som ung på nytt.
Icke ett spår af hans förra trötthet på lifvet, världsförakt
och modlöshet! Peter var den ende, för hvilken han biktade
allt hvad han hade på hjärtat. Än gjorde han raskt upp
en mängd vidtgående framtidsplaner, än talade han om, att
han icke kunde offra sin lycka för sin faders nycker, han
skulle tilltvinga sig sin faders bifall till hans kärlek till
Natalia och hans förening med henne, och i värsta fall var
det hans fasta beslut att gifta sig med henne äfven utan
faderns samtycke. Och åter utbrast han i utrop af förvåning
öfver den känsla, som hade bemäktigat sig honom.

»Jag skulle icke hafva trott, att jag var mäktig af en
så stark kärlek», sade han. »Jag är som en helt annan
människa. Hela världen är som delad i två delar: i den
ena, som hon ensam helt intager, råder idel lycka, hopp
och ljus; i den andra, hvarest hon icke finnes, är allt mörkt
och dystert.

»Mörkt och dystert», upprepade Peter. »Ja, ja, jag
förstår det.»

»Jag kan icke låta bli att älska ljuset. . . det är starkare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free