Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette delen - 6 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 438 -
hann om de båda andra hundarne och kastade sig med en
oerhörd ansträngning öfver haren, som han med ett slag af
nosen slungade in på ängen, hann upp honom där i ett
nytt språng, slog omkull honom och rullade omkring med
honom i gyttjan. Hundarne och jägarne stodo i en krets
omkring dem, men den ende, som kände sig lycklig, var
farbror; han steg af hästen med en triumferande min, tog
upp haren från marken och skakade på honom för att få
blodet att rinna af. Han var så upprörd, att händerna
skälfde på honom ; ögonen irrade oroligt omkring, och han
mumlade oafbrutet och osammanhängande:
»Klappadt och klart! . . . Marsch! . . . Det kan man
kalla en hund! Bättre än de bästa . . . som kosta tusentals
rubel!. . . Där har du, Bugoj, min gamle gosse . . . det har
du ärligt förtjänt!» ,
Härmed skar han af den ena hartassen och kastade
ned den till hunden. Fortfarande skakande haren, ehuru nu allt
blod runnit af denne, mumlade han åter för sig själf: »Jo, nu
kan ni se själfva . . . klappadt och klart! Ni ha hundar, som
kosta tusental, och min ... ja, klappadt och klart, marsch!»
De båda andra jägarne voro icke litet förbittrade på
sina hundar för att de hade gjort sin sak så illa. Natascha
var så utom sig, att hön skrek öfverljudt, men efteråt skämdes
hon duktigt öfver sig själ’. Farbror band ihop benen på
haren och kastade honom öfver sadeln med en min, som
om han ville gräla på någon, steg-till häst och red sin väg.
Alla de andra voro förargade öfver, att jakten hade
misslyckats för dem, och det dröjde en god stund, innan de
återfmgo sitt goda humör. De sågo med sneda blickar på
den af smuts öfverhöljda Bugoj, som med segrarens lugna
min lunkade bakom hästarne och såg ut, som om han ville
säga: »jag är’ som alla andra, när det inte lönar mödan
att anstränga sig, men gäller det äran, då får man se, hvem
som duger någonting till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
