- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
469

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 7 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 469 Uf

måste ...» Natalia såg, hon visste själf icke hvarför, med
en spefull blick på prinsessan, under det denna fortfor:
»Bästa Natalia, det gläder mig, att min bror har funnit sin
lycka ...» hon hejdade sig i känslan, att hon icke talade
sanning. Natalia lade märke därtill och anmärkte lugnt:

»Det förefaller mig, prinsessa, som om stunden icke
vore väl väld att tala om det nu.»

Men hon kände i detsamma, huru svårt det skulle
blifva för henne att ännu några ögonblick hålla tillbaka
tårarna, som hotade att kväfva henne, och hon skyndade
sig att komma ut med sin fader ur detta hus, hvarest hon
hade blifvit så illa mottagen. Man fick vänta på henne
länge till middagen denna dag. Hon satt i sitt rum
högljudt snyftande, och Sonja stod bredvid henne, smekte och
kysste henne.

»Natascha, hvad är det åt dig? Lugna dig, lugna
dig! Allt blir nog bra, ska du få se!»

»Nej, om du visste, huru förödmjukande det är . . .
alldeles som om jag vore ...»

»Tyst . . . tala inte så! Du har ju ingen skuld. Hvad
gör det dig! Se så, kom nu och ge mig en kyss»*
försökte Sonja att lugna henne. Och Natalia lyfte på
hufvudet, kysste sin väninna och tryckte sitt af tårar
genom-dränkta ansikte till hennes bröst.

»Jag vet inte . . . ingen rår för det . . . kanske är det
bara mitt eget fel, men det var alldeles förfärligt. O, att
han inte kommer hem!»

Ändtligen kom hon in till middagen med tjocka,
förgråtna ögon. Ehuru fru Afrossimov visste allt, låtsade hon
icke märka Natahas förgråtna ansikte, utan skämtade
högljudt och en smula hänsynslöst som alltid med grefven och
de andra närvarande gästerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free