- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
508

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 5oS -

»Lika godt!» sade fru Afrossimov. »De få veta det,
och du vet hurudan din far är . . . det blir en duell . . .»

»Låt mig vara i fred! Hvarför har ni blandat er i
det här? Hvem har bedt er om det?» ropade Natalia med
en vredegnistrande blick.

»Men hvad ville du då?» skrek åter fru Afrossimov.
»Har du kanske varit inspärrad här hos mig? Hvem hade
förbjudit honom att komma hit, om han hade haft ärliga
afsikter? Hvarför ville han stjäla dig, som man stjäl en
zigenerska? Huru tror du det skulle ha gått, om du hade
fått utföra din plan att rymma med honom? Tror du inte,
att man hade fått reda på, hvarest ni höllo till? Och hvad
honom angår, är han en riktig skurk och en odåga . . .
att du vet det!»

»Han är bättre än ni alla andra!» sade Natalia häftigt
och reste sig upp från divanen. »Om ni inte hade hindrat
oss ... o, min Gud, hvarför gjorde ni det? Och du också,
Sonja -— huru kunde du ha hjärta att göra det? Om ni
då ändtligen ville gå er väg och låta mig vara i fred!»

Och hon brast ut i den hejdlösa gråt, hvaråt man
öfverger sig när man sörjer öfver något, hvartill man vet sig
själf bära skulden.

Fru Afrossimov ämnade svara henne, men Natalia
började åter:

».Gå! Gå! Ni hata och förakta mig allihopa!»

Och åter sjönk hon tillbaka ned på divanen. Då fru
Afrossimov såg, huru upplöst af sorg och grämelse hqn var,
sade hon ingenting vidare, utan sköt en kudde under
hennes hufvud, bredde öfver henne en filt samt bar själf en
stund senare in till henne en kopp te på lindblommor^
hvilken dryck hon ansåg hafva en lugnande verkan.

»Måtte hon få sofva nu!» sade hon, när hon lemnade
rummet. Hon trodde, att Natalia redan sof efter som hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free