- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
519

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är tydligt, att det var Guds vilja, att det skulle gå
så här.»

»Men kan det vara möjligt, att härmed allt är förbi
mellan dem?» frågade Peter. Prinsessan såg helt förvånad
ut; hon kunde icke begripa, huru man ens kunde sätta
något sådant i fråga.

Peter gick in i det andra rummet.

Här stod furst Andrei mycket förändrad, men tydligen
fullt återställd från sin sjukdom, och talade med sin fader
och furst Meschtscherski; han beledsagade sina ord med
lifliga, nästan nervösa åtbörder, och ett nytt veck, som icke
funnits där förut, hade lagt sig mellan hans ögonbryn.

Deras samtal rörde sig om den berömde statsmannen
Speranski. Underrättelsen om dennes förmenta förräderi
och plötsliga förvisning till Sibirien hade helt nyligen anländt
till Moskva.

»Nu skymfa och baktala honom alla, som ännu för
bara en månad sedan svärmade omkring honom», sade furst
Andrei. »Det är mycket lätt att döma en man, som råkat
i olycka, och därtill äfven påbörda honom andras förseelser
och synder. Men jag påstår, att allt godt, som har gjorts
under denna regering, har varit hans verk.» I detsamma
han yttrade detta, trädde Peter in, och som om härmed
andra minnen vaknat inom honom, flög öfver hans ansikte
samma elaka uttryck, som så ofta vanställde hans faders
drag. »Men eftervärlden skall låta honom rättvisa
vederfaras», slöt han och vände sig till Peter. »God dag! Huru
står det till med dig? Du blir ju allt tjockare och tjockare.
Jag är också frisk, som du ser», sade han leende. Men
Peter såg, att detta leende snarare betydde: »frisk är jag
nog, men min helsa kan här icke hjälpa mig.»

Efter några ord till Peter om de dåliga vägarne, om
gemensamma bekanta i utlandet och om en herr Desalle,
hvilken hade följt med honom från Frankrike för att öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free