Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53° —
Just som de veko om hörnet af ett värdshus, kom en
liten skara ryttare dem till mötes; framför de andra red i
galopp en reslig man, klädd i en röd mantel och med en
fjäderprydd hatt på det långa, ända ned på axlarne fallande
håret. Han höll hälarne utåt, såsom fransmännen bruka.
När han kom på två hästlängders afstånd från Balaschev,
sade den franske öfversten i hviskande ton till denne: »Det
är konungen af Neapel!» Det var verkligen Murat, hvilken
nu bar titeln konung af Neapel. Ehuru det var omöjligt
att begripa, hvarför han bar denna titel, var det ändå så,
och han var själf så fast öfvertygad om sin värdighet, att
han, då aftonen före hans afresa från Neapel några
italienare ropade till honom: »Evviva il re!» med ett sorgset
leende vände sig till sin gemål, som åtföljde honom, och
sade: »De olycklige, de veta icke, att jag lemnar dem i
morgon!»
Men oaktadt han fast trodde, att han var konung af
Neapel, och sorgset beklagade sina undersåtar, för att han
skulle lemna dem, sysselsatte han sig på den senaste tiden,
sedan hans höge svåger vid deras sammanträffande i
Danzig hade sagt till honom: »Jag har gjort er till konung, för
att ni skall regera efter min, icke efter er egen metod!»
med gladt mod med krigets honom välbekanta handtverk,
och han sprängde fram på vägarne i Polen lik en tämd
men icke dresserad häst, klädd i så präktiga och pråliga
kläder som möjligt, prydd med ädelstenar, munter och rask,
utan att veta hvart det bar eller hvarför han var där.
Vid anblicken af den ryske generalen kastade han med
en konungslig åtbörd hufvudet med de svallande lockarne
stolt tillbaka och gaf den franske öfversten en frågande blick.
Vördnadsfullt meddelade denne hans majestät, hvem
Balaschev var och ändamålet med hans sändning, men hans namn
bemödade han sig förgäfves att uttala.
»De Balnia-cheve!» sade konungen nedlåtande, »det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
