- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
556

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 556 -

Alexanders hof, men här vid Napoleons taffel var det ingen,
som därvid fäste det ringaste afseende. På herrar
marskalkars likgiltiga eller frågande miner kunde man tydligt se,
att de alls icke hade någon aning om det, hvarpå Balaschev
syftade, och Napoleon själf fäste sig icke vid hans svar,
utan frågade helt naivt, öfver hvilka städer vägen ginge
rakt från Vilna till Moskva. Balaschev, som under hela
taffeln var på sin vakt, svarade, att det fanns många vägar,
och att bland dem äfven en ginge öfver Pultava, hvilken
Karl den Tolfte hade valt; han rodnade ofrivilligt af
belåtenhet med att hafva funnit ett så ypperligt svar.
Knappast hade dock Balaschev uttalat ordet Pultava, förr än
Caulaincourt började tala om de dåliga vägarne mellan
Petersburg och Moskva och sina minnen från Petersburg.

Efter taffeln gick man för att dricka kaffe in i
Napoleons kabinett, som ännu för fyra dagar sedan hade
innehafts af kejsar Alexander. Napoleon satte sig, under det
han rörde om kaffet i koppen med teskeden, och antydde
åt Balaschev, att denne skulle sätta sig på en stol bredvid
honom.

Efter en god måltid befinner sig hvarje människa
vanligen i en stämning, som gör henne nöjd och belåten med
henne själf och vänligt stämd mot hvar och en annan; i
denna stämning befann sig äfven Napoleon nu. Det föreföll
honom, som om han var omgifven af idel personer, som
ärade honom. Han var öfvertygad om, att äfven Balaschev
nu efter middagen var hans vän och beundrare. Han
vände sig därför till honom med ett på samma gång
förbindligt och lätt spefullt leende och yttrade:

»Detta är samma rum, har man sagt mig, hvari äfven
kejsar Alexander bodde. Underbart! Icke sant, general?»

Han hyste tydligt icke det ringaste tvifvel om, att
denna anmärkning kunde vara annat än angenäm för
Balaschev, då däruti låg ett bevis på Napoleons
öfverlägsenhet öfver Alexander.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free