- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
611

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 17 - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nåd, din välsignelse och stärk våra hjärtan för din nåds
skull, så att du förskingrar våra fiender och förkrossar dem
under dina trognas fötter! Gif hjälp och seger åt dem,
som förtrösta på dig, och hembära dig tack och lof, o Fader,
Son och Helige Ande nu och i alla evigheters evighet.
Amen!»

I Natalias nuvarande sinnestillstånd gjorde denna bön
ett djupt gripande intryck på henne; hvarje ord om Moses
seger öfver Amalek och Gideons öfver Midian och Davids
öfver Goliat samt om Jerusalem föreföll henne vara af en
märklig betydelse, och hon bad till Herren med den ifver
och glöd, hvaraf hennes hjärta var öfverfullt, utan att
egentligen hafva klart för sig, hvarom hon bad. Med hela sin
själ deltog hon i bönen om sanningens ande, om att blifva
befästad i sin tro, om att stärkas i sitt hopp och sin kärlek.
Men hon kunde icke bedja om, att fienderna måtte
förkrossas. En from fasa genombäfvade henne, när hon tänkte
på det straff, som skulle drabba människorna för deras
synder och i synnerhet henne själf för hennes synder, och
därför ropade hon ur sitt innersta till Gud, att han måtte
förlåta alla och äfven henne och gifva åt alla och äfven åt
henne frid och lycka i detta lifvet. Och det föreföll henne,
som om Gud hade hört hennes bön.

18.

Allt sedan den dag, då Peter första gången märkte,
att Natalia var honom kär, var det honom, som om han
hade kommit in i en ny värld. De många frågor om
alltings fåfänglighet och förgänglighet, som förut oupphörligt
hade dykt upp inom honom, plågade honom icke längre;
de hade alla jagats på flykten af hennes bild. Huru djupt
han än kände sig gripen af allt elände i världen, sade han
sig dock: »Må hvem som vill bestjäla kejsare och rike, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free