Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6i7 -
se på Peter, och märkte dätför icke huru denne rodnade.
»I samma dagrapport såg jag också namnet på honom —
Bolkonski» ~^<hon uttalade namnet mycket fort och
låg-mäldt — »han har kommit tillbaka till Ryssland och inträdt
i aktiv krigstjänst. Tror ni, att han någonsin kan förlåta
mig? Kommer han inte att alltid vara förbittrad på mig?
Säg, hvad tror ni?»
»Jag tycker», sade Peter, »att han inte alls har
någonting att förlåta. ... Om jag vore i hans ställe ...» började
han, och med ens stod den stund för hans minne, då han
hade tröstat henne och sagt, att om han icke vore den
han var, utan den bästa man i världen och vore fri, så
skulle han på sina knän bedja henne om hennes hand; och
samma känsla som då af medlidande och kärlek bemäktigade
sig honom äfven nu, och samma ord som då sväfvade äfven
nu på hans läppar, men hon afbröt honom.
»Ja, ni . . . ni!» sade. hon, »med er är dët en annan sak.
En redligare, bättre, ädlare människa än ni känner jag inte,
och det kan inte finnas någon heller. Om inte ni hade varit
den gången, så vet jag verkligen icke, huru det hade blifvit
med mig, ty . . .»
Hon kunde icke tala meningen till slut, tårarne kommo
henne i ögonen, hon vände sig bort och höll det nothäfte
hon haft i handen för ansiktet; så började hon sjunga igen,
under det hon gick fram och tillbaka.
I detsamma kom Petja springande in i salen. Han var
nu en vacker gosse på femton år med rödä kinder och
svällande röda läppar; hans föräldrar ville, att han skulle blifva
student och gå den lärda vägen, men i hemlighet hade han
gjort upp med sin vän, unge Obolenski, att de båda två
skulle blifva husarer. Han sprang nu raskt fram till sin
kajman, grefve Peter, med en min af ifver och otålighet, ty
han hade bedt denne, att han skulle höra sig för, om
vederbörande ville antaga honom, Petja, till husar. Grefve Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
