Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 —
men en bondkvinna, som stod framför honom, skrek
ursinnig :
»Hvad trängs du för, pojke? Ser du inte, att vi inte
kunna komma ur fläcken? »
Petja torkade med rockärmen svetten ur pannan och
försökte att ställa till rätta sin hopskrynklade krage, som han
hemma med så mycken möda hade försökt att ordna så bra
som möjligt för att vara presentabel, då han skulle föreställas
för kejsaren. Men att komma från stället visade sig vara
alldeles omöjligt.
En general, som åkte förbi, var bekant med hans
föräldrar, men Petja ville icke bedja honom om hjälp, ty det
föreföll honom omanligt. När ändtligen alla vagnarne hade
farit förbi, satte sig äfven folkmassan i rörelse och Petja
mera bars än gick ut på torget. Han hade knappast
kommit dit, förrän det började ringa i alla Kremls kyrkor,
hvarvid folkmassan höjde höga jubelrop. Plötsligt blottades alla
hufvuden och alla rusade framåt, hvarvid Petja åter blef så
klämd, att han knappast kunde andas. För att fä se något,
reste han sig upp på tå, och knuffade och stötte de
närmast stående, men han såg ingenting annat än den
oöfverskådliga folkmassan; alla sågo gripna och hänförda ut. Petja
bet ihop tänderna, och med vildt rullande ögon böljade han
åter en förtviflad strid med armbågarne för att komma längre
fram, hela tiden liksom alla andra hurrande så mycket han
förmådde.
»Kejsaren — det är inte någon vanlig människa det»,
tänkte Petja. »Nej, det går inte — jag kan inte fä
framföra min anhållan till honom själf — det vore för djärft.»
Men ändå borrade och skrufvade han sig alltjämt framåt.
Nu kom kejsaren gående från slottet för att begifva sig till
kyrkan, och i detsamma fick Petja en så våldsam stöt mot
bröstet, att det svindlade för hans ögon och han förlorade
medvetandet. När han återfick besinningen, höll en person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
