Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 684 —’
vudet, såg hon icke något annat än denna kudde. Men
hennes orediga tankar koncentrerade sig omkring denna
enda: tanken på den oersättliga förlust hon hade lidit, på
den hjärtats ondska hos henne själf, som hon förut icke hade
afvetat, men som nu i all sin styggelse hade framträdt under
hennes faders sjukdom. Hon ville bedja, men i det
sinnestillstånd, hvari hon nu befann sig, vågade hon icke vända
sig till Gud.
Solen var just i nedgången och sände sina sneda strålar
genom fönsterna, öfvergöto henne med ljus och färgade
hörnet af kudden, som hon fortfarande envist betraktade.
Plötsligt hämmades gången af hennes tankar. Hon hade
omedvetet rest sig upp, strök håret ur ansiktet och gick
fram till ett fönster, samt inandades med en känsla af
välbehag den svala aftonluften.
»Ja, nu kan du i ro få njuta àf en härlig afton!
Nu finnes han icke mera, och ingen stör dig!» sade hon
för sig själf, sjönk ned på en stol och lade ned hufvudet
på fönsterbrädet.
I detsamma ropade henne någon vid namn med ett
ömt tonfall och kysste hennes hår.’ Hon såg upp. Dat var
m:lle Bourienne. Prinsessan lät blicken glida öfver sin
sällskapsdams svarta klädning och tänkte dervid på, huru »han»
hade under den sista tiden blifvit så förändrad i sitt sätt
mot m:lle Bourienne, att han knappast hade velat se henne
en gång. Hon föreställde sig lifligt m:lle Bouriennes
ställning, tvungen som hon var att vistas i ett främmande hus
och att nu i allt vara beroende af en person, med hvilken
hon en tid bortåt stått på spänd fot. Hon kände
medlidande med henne, gaf henne en vänlig blick och räckte
henne handen. M:lle Bourienne kysste den, bristande i
gråt, och talade om den sorg, som hade drabbat prinsessan
och om sin önskan att få dela denna sorg med henne.
Allt det forna missförståndet, sade hon vidare, borde vika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
