Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 693 —’
Och hon erinrade sig alla detaljerna från den där
natten på Lysygora, dagen innan han fick slaganfallet, då
hon liksom med en aning om den kommande olyckan mot
hans vilja stannade kvar hos honom. Han hade då talat
med Tichon med matt röst och ett sorgset tonfall. »Hvarför
talade han icke med mig i stället för med Tichon?» tänkte
hon, »jag skulle hafva förstått honom. Hvarför gick jag då
icke in till honom? Kan’ske skulle han redan då hafva sagt
mig, hvad han sade på sin dödsdag. Kanske han då skulle
hafva känt sig lugnare.» Och hon uttalade för sig själf
det smekord han hade sagt till henne kort före sin död:
»Min lilla flicka!» Hon brast i gråt, under det hon gång
på gång upprepade de för hennes minne af fadern så
kära orden.
Hon tyckte sig se hans ansikte framför sig, men icke
det ansikte, som hon hade känt, allt sedan hon hade lärt
sig tänka, och som hon alltid hade sett liksom på afstånd,
utan det bleka och milda ansiktet, som hon hade sett för
första gången, då hon lutade sig ned till honom för att
höra de kära orden: »Min lilla dotter!» Hvad tänkte han
väl, när han sade dessa ord? frågade hon sig själf, och som
ett svar på frågan såg hon med ens framför sig hans ansikte,
sådant det var, när han hade lagts ned i kistan. Den fasa,
som grep henne då, uppsteg inom henne äfven nu. Hon
ville tänka på något annat, hon ville bedja, men hon kunde
icke. Hon stirrade med vidöppna ögon än på månen och
än på de mörka skuggor, som lågo här och hvar, väntande
att hvad ögonblick som helst få se hans ansikte framträda
med dess hemska likfärg.
»Dunjascha! hviskade hon. »Dunjascha!» upprepade
hon därpå skrikande och med af ängslan darrande röst.
Hon ryckte sig med en kraftig ansträngning lös ur sin
obehagliga stämning och flydde ut ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
