Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna att bekämpa, skulle icke fienden hafva trängt så långt
in i landet», tillfogade han i förlägen ton för att leda
samtalet in på andra ämnen. »Men jag är lycklig öfver att
härigenom hafva fått äran att göra er bekantskap. Lef väl,
prinsessa! Mottag mina bästa välönskningar för framtiden,
och tillåt mig uttala den förhoppningen, att vi må återse
hvarandra under gynsammare förhållanden!»
Men om också prinsessan icke med ord vidare berörde
sin tacksamhet för den stora tjänst han gjort henne,
strålade den dock fram ur hennes ögon och hela hennes ansikte.
Hvad skulle det väl hafva blifvit af henne utan honom?
Skulle hon icke ovillkorligen hafva fallit ett offer för de
upproriske bönderna eller fallit i händerna på fransmännen?
Hade han inte utsatt sig för den största lifsfara för att rädda
henne ? Och hvilken finkänslig hänsynsfullhet hade han icke
visat för hennes belägenhet och hennes sorg! Hans goda
ärliga ögon hade fyllts med tårar, när han talade med henne,
och minnet däraf bevarade hon djupt i sitt hjärta. När
hon sade honom farväl, hade hon kännt en sällsam rörelse,
och hon frågade sig själf, om hon icke redan älskade honom.
Det var naturligtvis pinsamt för henne att erkänna, hvilket
intryck en man hade gjort på henne, som måhända icke
vidare skulle offra en enda tanke på henne, men hon
tröstade sig med den tanken, att ingen skulle få veta det och
att det icke skulle vara någon förbrytelse att i hemlighet
hela lifvet älska den, som för första och sista gången hade
kommit hennes hjärta att klappa af en ljufvare rörelse.
»Det skulle så vara, att han skulle komma till
Bogutscharovo, det skulle så vara, att hans syster skulle slå
upp med min broder», tänkte hon. Hon såg Guds finger
i alla dessa sammanträffande omständigheter, och hon hyste
i tysthet det hoppet, att denna lycka, hvaraf hon nu
knappast hade kännt mer än en ringa försmak, en dag kunde
blifva verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
