Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7i o —
säden och bränna upp veden allt hvad tygena håller. Jag
befaller det icke, jag tillåter det icke, men jag kan inte
heller förhindra det. Skall man hålla på sådan strunt, blir
det ingenting af med det hela. Där man hugger ned skog,
blir det alltid spånor.» Han kastade ännu en blick på
papperet och utbrast: »Detta tyska pedanteri!» och åter skakade
han på hufvudet.
14.
i Och härmed slut för denna gång!» sade Kutusov
sedan han undertecknat det sista papperet, reste sig pustande,
sträckte på sin tjocka hals och gick mot den in i huset
ledande dörren.
Popadia, prästens hustru, fattade skyndsamt brickan,
hvarpå saltet och brödet lågo, och närmade sig rodnande
och med en djup nigning till Kutusov. Denne tackade
henne och klappade henne på kinden.
»En sådan vacker liten fru!» sade han. »Tack, min
lilla dufva!»
Därpå tog han upp några guldmynt ur sin västficka
och läde dem på brickan.
»Trifs du godt här?» frågade han henne, i det han
gick in i de rum, som voro iordningställda för honom.
Popadia följde honom leende och rodnande.
Adjutanten inbjöd furst Andrei att spisa frukost med
honom. En half timme senare blef han kallad till Kutusov.
Andrei fann honom utsträckt i en hvilstol med uppknäppt
uniformsrock och läsande i en fransk roman —
»Svanriddarna» af madame Genlis.
»Sätt dig!» sade Kutusov, läggande ifrån sig boken.
»Det var mycket sorgligt, mycket sorgligt! Men du skall
komma ihåg, min vän, att jag är din andre far.»
Furst Andrei berättade nu för honom om sin faders
sista stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
