Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• — 714 —
lättsinne, såsom fallet ofta är före en katastrof. Vid sådana
tillfällen pläga tvänne röster af lika styrka göra sig hörda i
människornas inre: den ena predikar om nödvändighetèn
att se den förestående faran i ögonen och tänka på
motvärn, den andra låter förstå, att det är pinsamt att tänka
på sådana saker, då det icke är människan gifvet att undgå
det oundvikliga och det därför är mycket enklare att glömma
faran och lefva nöjd och glad till det ögonblick, då hon
inträffar. I ensamheten lyssnar man till den förra af dessa
röster, men de flesta låna örat åt den senare, ocTi invånarne
i Moskva voro ett nytt exempel därpå, ty aldrig hade man
varit så begifven på nöjen i Moskva som detta år. Man
läste och samtalade med hvarandra om guvernören
Rostopt-schins senaste kungörelse, såsom man resonnerar om ett
band nyutkomna dikter. Man sade, att alla främlingar hade
utvisats från Moskva, emedan det hade anträffats spioner
bland dem. Man berättade vidare, att alla embetsverk
flyttats från staden och upprepade därvid Schinschins senaste
skämt, att Moskvaborna bara för detta borde hysa den
varmaste tacksamhet för Napoleon. Till sist sades det, att
det regemente som Mamonov hade utrustat, kostade honom
åtta hundra tusen rubel och att Besuchovs skulle komma
att kosta honom ännu mera, och det gjorde honom all ära,
att han ämnade själf taga på sig uniformen och marschera
i spetsen för sitt regemente och låta gratis beundra sig af alla.
»Ni skonar då ingen», sade Julia Drubetskoi till
Schin-schin, i det hon samlade ihop en liten hög charpi, som hon
hade repat. Hon gaf en liten afskedsfest, emedan hon
dagen därpå skulle lemna Moskva. »Besuchov är löjlig, det
måste jag medge», tillade hon på franska, »men han är så
godmodig och älskvärd. Hvad kan ni finna för nöje att
alltjämt vara så bitande elak?»
»Plikt!’ Ni ska betala plikt!» ropade en ung man, som
Julia kallade sin riddare och som skulle beledsaga henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
