- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
744

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sp 148 —

betyda. — Men hvad förestår oss i morgon? Jo, millioner
af de mest olikartade tillfälligheter, som ögonblickligen kunna
medföra, att den eller den blir dödad, att antingen de eller
vi gripa till flykten. Alla de här förberedelserna äro endast
leksaker, och de herrar, med hvilka du i dag har ridit
utefter vår slaktlinie, äro så långt ifrån att befrämja våra
vapens seger, att de snarare förhindra den, ty de hafva alla
endast sina egna personliga intressen för ögonen.»

»Huru! I ett sådant ögonblick?* afbröt honom Peter
förebrående.

»Ja, i ett sådant ögonblick!» upprepade furst Andrei.
»För dem har detta ögonblick, då det gäller att nedgöra en
fiende, ingen annàn betydelse än att det kan hjälpa dem
att skaffa undan en medtäflare eller förskaffa dem ett kors,
en stjärna eller en bandstump. Jag ser i morgon blott detta
enda: 100,000 fransmän och 100,000 ryssar skola möta
hvarandra för att slåss, för att döda hvarandra, och den
som slåss med större ursinne och mindre skonar sig själf,
han blir segrare. Men hvad söm än må hända, hvilka
misstag och fel våra chefer än begått — vi skola dock i
morgon vinna drabbningen.»

»Det är sanning, ers nåd,» yttrade nu Timochin.
»Hvarför skulle man nu skona sig. Kan ni tänka er, att
soldaterna i min bataljon inte vill ta emot en sup! ’Det är
inte tid med det nu’, säga de.

De andra tego. I detsamma hörde man hofslag på
bygatan. Furst Andrei kände snart igen ryttame: det var
generalerna Wolzogèn och Klausewitz, åtföljda af en kosack.
De redo så nära, att man tydligen kunde höra de ord
de på tyska språket vexlade med hvarandra.

»Kriget måste ha fritt spelrum . . . det är det enda
sättet att föra det», sade den ene.

»Alldeles rätt I» instämde den andre, »Då ändamålet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free