- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
771

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 27

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 77i —

»Kartescher!» ropade öfversten igen.

En underofficer sprang fram till öfversten och
meddelade honom i en ängslig hviskning, att det var slut på
ammunitionen. Han hade samma min som en hofmästare,
hvilken under en fest meddelar herrn i huset, att det icke
finnes något mera kvar af det vin, som gästerna begära.

»De banditerna! Hvad söla de för!» utropade
öfversten, därvid händelsevis vändande sig mot Peter. Hans
ögon voro blodsprängda och sköto blixtar, och hela ansiktet
badade i svett. »Spring genast till reserven och skaffa hit
ammunition!» skrek han vildt till en artillerist, men såg
härvid på Peter.

»Ja, jag skall gå», svarade Peter.

Utan att vidare gifva akt på honom gick öfversten öfver
till andra sidan af skansen.

»Vänta! Skjut icke!» sade han.

Den artillerist, som hade fått befallning att gå efter
ammunition, stötte ihop med Peter, då han sprang att utföra
befallningen, och ropade till honom:

»Hör nu, herre, det här är icke något ställe för er!»

Men Peter sprang efter artilleristen, försiktigt
undvikande det ställe, där den unge löjtnanten låg badande i
sitt blod. Ett par tre kulor flögo tätt öfver hans hufvud
och slogo ned både framför och bakom honom och på sidorna
om honom. Men Peter aktade icke därpå, utan sprang så
fort han kunde utför kullen.

»Hvart skall jag egentligen?» föll det honom plötsligt
in, när han redan var nära den gröna ammunitionsvagnen,
och han stannade villrådig, om han skulle gå fram eller
tillbaka. Då erhöll han i detsamma ett fruktansvärdt slag,
som kastade honom baklänges till marken, ett skarpt,
bländande eldsken skar in i hans ögon, och hans öron
be-döfvades af en gäll hvissling åtföljd af ett väldigt dunder
och brak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free