Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pi|il 918 —
han vore fri, huru han då skulle fria till prinsessan och
hon skulle blifva hans hustru. Han kände sig helt
egendomlig till mods, det var honom icke möjligt att se
framtiden klart för sig. I hans framtidsplaner hade redan sedan
länge Sonja haft sin bestämda plats, och i dem hade allt
varit så klart och så ordnadt, emedan allt var förut så noga
genomtänkt och han så väl kände Sonja. Men annorlunda
var det med prinsessan Maria — henne förstod han icke,
henne kände han icke, men kände sig ändå dragen till
henne. Hans drömmar om ett samlif med Sonja hade
alltid varit glada samt fulla med skämt och lek, hvaremot
tanken på prinsessan alltid stämde honom till allvar och
nästan medförde en känsla af beklämning. »När hon bad»,
tänkte han, »kunde man se, att hon med hela sin själ
deltog i bönen. Ja, detta är en rätt bön, en sådan bön, som
kan förflytta berg, och jag är öfvertygad om, att hennes
bön blir hörd. Men hvarför beder icke också jag om det
som jag önskar och behöfver? Hvad är det då jag
behöfver? Att blifva fri och löst från Sonja. Guvernörskan hade
alldeles rätt — det blir endast olycka, om jag gifter mig
med Sonja. Dåliga affärer* ånger, mammas motvilja . . .
virrvarr, ett förfärligt virrvarr! Och jag älskar henne icke
heller, älskar henne icke så, som jag borde. O Gud, hjälp
mig ur denna svåra belägenhet!» började han plötsligt bedja.
»Ja, bönen kan förflytta berg, men då måste man tro och
icke bedja så som vi bådo som barn, att snön skulle bli
socker, och sprungo ut på gården för att känna efter, om
snön verkligen hade blifvit socker. Men nu vill jag bedja
på fullt ^allvar!» utbrast han, ställde ifrån sig pipan och
gick med sammanknäppta händer fram till helgonbilden i
vrån. Och med tanken på prinsessan Maria bad han så
som han icke på länge hade bedit, och tårar fyllde hans
ögon, och han kände sin strupe sammansnöras. I detsamma
gick dörren upp, och Lavruschka kom in till honom med bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
