Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo934 —
När den lilla Nikolai infördes i rummet, såg han med
en skygg blick på fadern, men utan att gråta, såsom man
hade fruktat. Furst Andrei kysste honom, men visste
tydligen icke, hvad han skulle säga honom. Gossen blef då
utförd igen.
När Maria lämnade sin broder, VissteV*hon, att det
7 t |fi| 7
icke längre fanns någon räddning för honom, och hon åt-
nöjde sig med att omvexlande med Natalia ömt och
kärleksfullt vårda den sjuke.
En afton, då furst Andrei låg halfslumrande, var det
honom, som om plötsligt en känsla af outsäglig lycka skulle
hafva bemäktigat sig honom.
»Ah», sade han tyst för sig själf, »det är hon, min
egen lilla Natalia.»
Han hade en gång sagt henne, att ingen var en så
god sjuksköterska som en gammal gumma, som stickade
strumpor, emedan denna enformiga sysselsättning hade ett
lugnande inflytande på den sjuke. Sedan dess hade Natalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
