- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
959

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte delen - 6 - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo959 —

känsla af outsäglig lycka. Omedvetet höll han hennes hand
något längre än vanligt i sin, då han tog afsked af henne.

»Skall verkligen denna hand, detta ansikte, dessa ögon,
hela denna skatt af kvinnlig skönhet för alltid blifva mitt,
liksom jag äger mig själf? O nej, det kan icke vara
möjligt!»

»Farväl, grefve Peter!» sade hon högt, men tillade
hviskande: »jag väntar er med otålighet tillbaka.»

7.

Hvad Peter nu kände liknade på intet sätt hvad han
hade erfarit, då han friade till Helena. Nu upprepade han
icke såsom då med blygsel de ord han hade uttalat, han
sade icke mer såsom så ofta förut: »Ack, hvarför sade jag
de orden? Hvarför sade jag henne, att jag älskade henne?»
Tvärt om genomgick han nu i minnet hvartenda ord, som
Natalia och han hade sagt till hvarandra, han ville
ingenting tillägga till dem och ingenting taga bort från dem, han
ville blott upprepa dem för sig och glädja sig åt allt. Inga
tvifvel plågade honom längre, men stundom frågade han sig
dock, om icke ändå allt bara var en dröm. Har inte
prinsessan Maria misstagit sig? Är jag inte för inbilsk och
öf-vermodig? Tänk om nu prinsessan talar med Natalia och
denna svarar småleende: »Så besynnerligt! Han har
verkligen misstagit sig! Vet han inte, att han bara är en helt
vanlig människa, hvaremot jag är någonting helt annat,
någonting högre?»

Af detta tvifvel plågades Peter ofta. Den lycka, som
förestod honom, föreföll honom så osannolik, att han icke
vågade tro på henne. Han befann sig nästan i ett tillstånd
af sinnesfrånvaro. Hela hans egen personlighet med alla
dess intressen, hela världen flöt tillsammans för honom i en
enda tanke: kärleken till henne och hoppet att kunna göra
sig älskad af henne. Han tyckte sig i allas ansikten läsa en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0963.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free