- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
965

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo965 —

om förlåtelse, för att han så illa förvaltat deras förmögenhet.
Sedan han annammat nattvarden, dog han lugnt, och dagen
därpå fylldes rummen i grefvens hyrda våning af en mängd
människor, som ville visa honom den sista ärebetygelsen.
Alla dessa bekanta, som så ofta hade dinerat och superat
och dansat hos honom och så ofta skrattat åt honom,
upprepade nu enhälligt under djup rörelse: »Huru som hälst
var han ändå en utmärkt människa! Det finns inte längre
många sådana som han . . . och hvem är det, som inte har
sina fel och svagheter?»

Vid tiden för hans frånfälle voro hans affärer så
intrasslade, att det ej längre fanns någon utsikt för honom att
hålla sig uppe.

Nikolai befann sig med den ryska hären i Paris, när
han fick dödsbudet. Han anhöll genast om afsked, men
afvaktade icke svaret på sin anhållan, utan tog permission och
reste till Moskva. En månad efter grefvens död voro hans
affärer fullständigt utredda. Alla voro förvånade öfver den
oerhörda summan af småskulder, om hvilka ingen hade haft
någon aning. Skulderna voro tillsammans dubbelt så stora
som tillgångarna.

Släktingar och vänner rådde Nikolai att göra sig
ur-arfva, men han ville icke höra talas därom, emedan han
däri såg en skymf mot fadrens för honom heliga minne, utan
öfvertog arfvet och plikten att betala skulderna.
Fordringsägarna, som så länge hade tegat, kommo nu på en gång
med sina kraf, till och med sådana som Mitinka och andra,
hvilka hade erhållit växlar som gåfvor. Man lämnade Nikolai
ingen tid och ingen ro, utan alla kastade sig på en gång
öfver den oskyldige arfvingen, som frivilligt hade åtagit sig att
ansvara för betalning. Alla Nikolais försök till en lugn
afveck-ling misslyckades, godset såldes på auktion för hälften af
värdet, och ändå var hälften af skulderna obetald. För att kunna
tillfredsställa en del af de mest besvärande fordringsägarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0969.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free