Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- ioo987 —
som 0111 han haft framför sig en illa träffad bild af en
varelse, som han en gång hade älskat. Den gråtmilda, sorgsna
blicken, de förvända svaren och det ständigt återkommande
ordandet om barnen var allt, som var kvar af den en gång
så tjusande och behagfulla Natalia Rostov. Om man sökte
att urskulda Peter för hans förlängda bortovaro, blef Natalia
blott ännu mer förstämd och misslynt.
* Dumheter! Skräp!» sade hon nu om allt, som hon
förut hållit för så utomordentligt betydelsefullt och viktigt,
och gick sedan in i barnkammaren för att amma sitt
yngsta barn. Ingen och intet kunde så lugna henne som denna
lilla tre månader gamla varelse, då han låg vid hènnes bröst.
Det var henne då, som om barnet skulle hafva sagt till
henne: »Du retar upp dig och är svartsjuk och längtar efter
hämd, men jag är han, jàg är ju han!» Därpå fanns
ingenting att svara, det vàr ju alldeles sannt. Natalia gick så
ofta in till den lille för att själf få ro, att han blef
öfvermätt. Hon greps af en förfärlig ängslan, när hon såg att
barnet var sjukt, men detta hade ju det goda med sig, att
hon nu lättare bar sorgen öfver sin mans frånvaro. Hon
satt just åter och ammade den lille, när Peters släde kom
körande fram till trappan.
»Har han kommit?» frågade hon ifrigt .barnjungfrun,
som kom inspringande med glädjestrålande ansikte.
»Ja, fru grefvinna!»
Det ryckte till i henne, som om hon genast hade velat
springa ut, men hon hvarken ville eller vågade så behandla
den lilla skatt, hon hade i sina armar. Hon tog barnet
sakta från bröstet, vyssjade det, lämnade det åt
barnjungfrun, och skyndade med hastiga steg ut i förstugan.
Denis-sov kom med pipan i munnen ut ur kabinettet, och nu först
tyckte han sig känna igen den forna Natalia, när han såg
det strålande sken, som låg utbredt öfver hennes helt och
hållet förvandlade ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
