- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
992

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo992 —

»Är det åt gumman Bjelov? Jo, det är mycket bra.»
Hon kände på tyget. »Hvad har du gifvit för det? En
rubel aln?»

»Nej, en och en half.»

»Det var för dyrt», sade Natalia.

»Tänk du, mamma lilla, hvilken fröjd det skall bli hos
barnen!»

»Det här är öfverflödigt, som du har köpt åt mig»,
fortsatte Natalia sin kritik, men hon betraktade ändå med
mycket belåtna blickar en kam af guld, besatt med pärlor, som
då modet var.

»Adéle ville nödvändigt, att jag skulle köpa den åt dig.»

»Då tar jag den.» Och Jion stack in kammen i håret.

»Kom nu, Natascha, gå vi till de andra!»

De togo alla presenterna och gingo först in i
barnkammaren och därpå till gamla grefvinnan. Denna satt
som vanligt och lade patience med gumman Bjelov, när
Natalia och Peter kommo in med paketerna under armen.

Grefvinnan var redan sextio år gammal och alldeles
grånad; hon hade på hufvudet en mössa, som helt omslöt
hennes ansikte med en rikt veckad spets. Ansiktet var fullt
af rynkor, öfverläppen var nästan försvunnen och ögonen
hade förlorat sin glans. Efter hennes sons och hennes mans
så hastigt på hvarandra följande dödsfall kände hon sig som
en varelse utan all mening och allt ändamål. Hon åt och
drack och sof, men detta var icke något lif. Hon hade
inga intryck mer af lifvet och hon väntade icke något mer
af det än ro, men den skulle hon finna först i döden.
Samma drag, som kan iakttagas hos mycket små barn och
hos mycket gamla människor, visade sig också hos henne.
Hennes lif hade icke längre något utom henne varande
ändamål, och enligt hvad det kunde synas, bestod det blott i
behofvet att hålla i verksamhet hennes förmögenheter och
olika böjelser. Hon måste äta, sofva, fundera, tala, gråta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0996.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free