Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ioo8 —
»Vet du, Maria», sade han, »att i dag har förvaltaren
på tambovska godset kommit hit och sagt mig, att man
redan har bjudit åttio tusen rubel för skogen.»
Därpå började han att berätta för henne under lifliga
åtbörder om den utsikt, som redan nu visade-sig Tör honom
att under den närmaste tiden kunna återköpa det gamla
kära fädernegodset Otradno.
»Tänk, Maria, hvad det skulle glädja mamma, om hon
finge flytta tillbaka till Otradno, där alla hennes barn äro
födda, och där hon tillbrakt den största och gladaste delen
af sitt lif. Därför måste jag arbeta, ser du, och därför måste
andra arbeta åt mig, och politiken må de sköta, som icke
hafva något annat och bättre att göra, såsom till exempel
Peter och furst Fedor och deras hemliga förbund. Får jag
bara lefva tio år till, gumman min, skall du få se, att jag
lämnar våra barn efter mig i goda omständigheter.»
Maria satt och lyssnade till hvad han sade och förstod
väl hans tankegång, Hon visste, att han ibland frågat henne
om hvad han hade sagt, då han på detta sätt tänkte högt
om sina framtidsplaner och om sättet att nå dem, och att
han blef förargad om han märkte, att hon tänkte på något
annat under hans monolog. Men som hon icke hyste det
ringaste intresse för hvad han sade, kostade det henne alltid
mycken möda att följa med hans ord och visa sig
uppmärksam. Hon såg på honom, och om hon också icke tänkte
på någonting annat, var hon dock med hela s\tt intresse på
helt annat håll. Hon kände en undergifven, öm kärlek för
denne man, ehuru han aldrig kunde fatta de tankar, som
mest sysselsatte henne och som syntes henne vara af den
största betydelse, men kanhända var det just därför, som
hon älskade honom så lidelsefullt. Under det hon nu satt
och lyssnade till hans ord, flögo hennes tankar gång på gång
till hennes brorson; hon jämförde honom med sina egna
barn, hon jämförde sina känslor för dem och för honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
