- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
1011

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Maria är verkligen förtjusande rar, vet du! Och huru
väl hon förstår sina barn! Det är som hon skulle kunna
läsa allt hvad som försiggår inom dem! I går till exempel
var lilla Mitja olydig...»

»Har du märkt hvad den pojken är lik Nikolai», afbröt
henne Peter.

Natalia förstod hvarför Peter gjorde denna anmärkning
om likheten mellan Mitja och Nikolai. Minnet af tvisten
med hans svåger var honom obehagligt, och han ville höra
Natalias mening därom. Han frågade väl henne icke direkt,
men Natalia gick dock genast in på hans tankegång med
den fina uppfattning af hans mening, som man finner mellan
tvenne personer, hvilka länge i kärlek hafva umgåtts med
hvarandra. Men så öfvergick hon till ett annat ämne.

»Ack, du Peter, hvilken skada det var, att jag icke var
närvarande och fick se när du helsade på barnen! Hvilken
utaf dem visade sig mest glad? Det var väl Lisa det, kan
jag tro, eller huru?»

»Ja, det var Lisa», svarade Peter tankspridt och
fortsatte genast åter att tala om det, som sysselsatte hans
tankar. »Nikolai säger, att vi ej skola tänka på och
sysselsätta oss med de allmänna angelägenheterna eller i
allmänhet med ämnen, som stå öfver hvardagslifvets bestyr, men
det kan jag alls icke gå in på. Jag vill icke tala om —
för dig kan jag säga det — att i min frånvaro allt gick
sönder i Petersburg och att hvar och en drog åt sitt håll,
men det lyckades mig att få tillsammans alla igen. Och
detta var ju ingenting att undra på då mitt program ju är
så enkelt och klart. Jag påstår ju alldeles icke, att vi skola
göra motstånd mot det eller det, då vi ju alla kunna
misstaga oss, utan jag säger, att alla, som älska det rätta och
goda, alla som hafva en aning om ett högre mål, skola gå
hand i hand med hvarandra för att verka hän mot detta
mål, och att man isynnerhet skall skjuta framför sig eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/1015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free