- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
1013

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Och alltid har det varit om samma sak vi kommit
ihop», sade Peter, dragande på munnen, »svartsju...!»

»Tala inte om det, jag lider icke att tänka på det
ens», utbrast Natalia, och hennes blick fick ett hårdt
uttryck. »Har du sett henne?» frågade hon och fixerade
honom skarpt.

»Nej, och om jag också hade sett henne, skulle jag
icke hafva känt igen henne.»

De sutto nu en stund tysta, hvar och en fullföljande
sin tankegång, men om en stund började Natalia åter:

»Vet du, Peter, jag satt och såg på dig, när du talade
med herrarne där nere», sade Natalia, som ville förskringra
det moln, som hotat att uppstiga mellan dem, »du är
honom så lik, som den ena vattendroppen liknar den andra.»
Med »honom» menade hon sin lille son. »Nu måste jag
gå till honom, men... jag skulle hellre vilja stanna kvar.»

De sutto åter tysta en stund, men så vände de sig
plötsligt mot hvarandra och sågo hvarandra djupt in i
ögonen. Peter ämnade säga något, och att det var något för
honom angenämt kunde man se af hans belåtna min, och
äfven af Natalias lyckliga leende var det tydligt, att nu
endast angenäma tankar sysselsatte henne, men de tego båda
för att lemna ordet åt den andre.

»Säg, hvad var det du ville säga, Peter? Tala om det
för din gumma!»

»Nej, säg du!»

»Åh, det var inte någonting viktigt», svarade Natalia.

Peter kastade sig nu ifrigt in på det ämne, som
framför allt intresserade honom: minnena af hans framgångar i
Petersburg. Han tyckte sig i detta ögonblick vara kallad
att gifva en ny riktning åt hela det ryska samhället och åt
hela världen. Och huru angenämt var det icke för honom
att få meddela alla sina drömmar och förhoppningar åt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/1017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free