Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flykten till Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYKTEN TILL EGYPTEN
— Vid torkan och stormen, sade palmen, anropande livets
farligaste fiender, vad är det kvinnan bär på armen? Jag
tror, att dessa dårar också för med sig ett litet barn!
Palmen, som var långsynt, som de gamla bruka vara,
såg verkligen rätt. Kvinnan bar på armen ett barn, som
lutade huvudet mot hennes axel och sov.
— Barnet har inte en gång tillräckligt med kläder på sig,
sade palmen. Jag ser, att modern har vikit upp sin kjortel
och kastat den över det. Hon har i stor brådska ryckt det
upp ur dess bädd och rusat bort med det. Jag förstår det
nu: dessa människor är flyktingar.
Men de är ändock dårar, fortfor palmen. Om inte en ängel
beskyddar dem, borde de hellre ha låtit fienderna göra sitt
värsta mot dem, än de skulle ha givit sig ut i öknen.
Jag kan tänka mig hur alltsammans har tillgått. Mannen
stod vid arbetet, barnet sov i vaggan, kvinnan hade gått ut
för att hämta vatten. När hon har hunnit två steg utom
dörren, har hon sett fiender komma anstormande. Hon har
rusat tillbaka, hon har ryckt till sig barnet, ropat åt mannen
att följa henne och begivit sig av. Sedan har de varit på flykt
flera dagar, de har helt säkert inte vilat ett ögonblick. Ja,
så har allt tillgått, men jag säger ändå, att om inte en ängel
beskyddar dem–-
De är så rädda, att de ännu inte känner varken trötthet
eller andra lidanden, men jag ser hur törsten lyser ur deras
ögon. Jag måtte väl känna igen en törstig människas ansikte.
Och när palmen kom att tänka på törsten, gick en
krampryckning genom dess långa stam, och de långa bladens
tallösa flikar rullade ihop sig, som om de hade hållits
över eld.
— Vore jag en -människa, sade den, skulle jag aldrig våga
mig ut i öknen. Den är bra modig, som vågar sig ut här
utan att ha rötter, som når ner till de aldrig sinande
vattenådrorna. Här kan vara farligt även för palmer. Även för en
sådan palm som jag.
Om jag kunde råda dem, skulle jag be dem vända om.
Deras fiender kan aldrig bli så grymma mot dem som
öknen. Kanske de tror, att det är lätt att leva i öknen. Men
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
