Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TEMPLET
Han satte sin axel i fördjupningen mellan pelarna liksom
för att bana sig väg.
I det ögonblicket sågo alla människor, som stodo under
portiken, bort till Rättfärdighetens port. Ty det dånade i
valven, och det sjöng i de gamla pelarna, och de flyttade
sig åt sidan, en åt höger, en åt vänster, och lämnade så stort
utrymme, att gossens smärta kropp kunde komma fram
mellan dem.
Då uppstod den största förvåning och uppståndelse. I
första ögonblicket visste ingen vad han skulle säga. Folket
stod endast och stirrade på den lilla gossen, som hade
åstadkommit ett så stort under. Den förste, som sansade sig, var
den äldste bland domarna. Han ropade, att man skulle ta
fatt på den rika köpmannen och föra honom inför domstolen.
Och han dömde honom att lämna all sin egendom till den
fattiga änkan, därför att han hade svurit falskt i Guds
tempel.
När detta var avgjort, frågade domaren efter gossen, som
hade trängt fram genom Rättfärdighetens port, men när
människorna sågo sig om efter honom, var han försvunnen. Ty
i samma ögonblick, som pelarna gledo åtskils, hade han
vaknat som ur en drÖm, och han hade kommit ihåg sina
föräldrar och hemresan. "Nu måste jag skynda härifrån, så
att inte mina föräldrar får vänta på mig", tänkte han.
Men han visste alls inte om, att han hade suttit en hel
timme framför Rättfärdighetens port, utan trodde, att han
endast hade dröjt där ett par minuter, därför tyckte han,
att han kunde ha tid att även kasta en blick på Paradisets
bro, innan han lämnade templet.
Och han gled på lätta fötter bort genom folkhopen och
kom till Paradisets bro, som var belägen i en helt annan
del av det stora templet.
Men när han såg den vassa stålklingan, som var spänd över
klyftan, och tänkte på att den människa, som kunde vandra
över den där bron, var säker om att komma till paradiset,
tyckte han, att detta var det märkvärdigaste han någonsin
hade skådat, och han satte sig ner på randen av klyftan för
att betrakta stålklingan.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
