Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
folk under sitt välde, tyckte, han, att han aldrig hade sett
något så märkvärdigt, och han satte sig ner bredvid den och
betraktade den.
Han tänkte på hur stort det skulle vara att vinna alla
jordens människor och hur gärna han önskade, att han
kunde blåsa i den gamla luren. Men han förstod, att detta
var omöjligt, så att han vågade inte en gång försöka.
På detta sätt satt han i flera timmar, men han visste inte
om hur tiden gick. Han tänkte endast på hur det skulle
kännas att samla alla jordens människor under sitt välde.
Men det förhöll sig så, att i denna svala pelargång satt
en helig man och undervisade sina lärjungar. Och han vände
sig nu till en av de ynglingar, som sutto vid hans fötter,
och sade till honom, att han var en bedragare. Anden hade
förrått för honom, sade den helige, att denna yngling var en
främmande och ingen israelit. Och nu frågade honom den
helige varför han hade smugit sig in bland hans lärjungar
under ett falskt namn.
Då reste sig den främmande ynglingen och sade, att han
hade gått genom öknar och överfarit stora hav för att få
höra den rätta visheten och den ende gudens lära förkunnas.
— Min själ försmäktade av längtan, sade han till den
helige. Men jag visste, att du inte skulle vilja undervisa mig,
om jag inte sa, att jag var en israelit. Därför ljög jag för
dig, att min längtan skulle bli hugsvalad. Och jag ber dig,
att du låter mig stanna hos dig.
Men den helige stod upp och höjde armarna mot himlen.
— Du ska lika litet få stanna hos mig, som någon ska
uppstå och blåsa på den stora kopparluren, som vi kallar
Världsfurstens röst. Det är dig inte en gång tillåtet att
beträda detta ställe i templet, därför att du är en hedning.
Skynda dig härifrån, eljest ska mina andra lärjungar kasta
sig över dig och slita dig i stycken, därför att din närvaro
vanhelgar templet.
Men ynglingen stod stilla och sade:
— Jag vill inte gå annorstädes, där min själ inte finner
någon näring. Jag vill hellre dö här vid dina fötter.
Knappast var detta sagt, förrän den heliges lärjungar
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
