Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
det unga folket. Men det oaktat sade hon dem aldrig
varifrån hon hade kommit eller vem hon var, och de förstodo,
att hon inte skulle ha tagit väl upp, om de hade frågat
henne.
Men en kväll, när arbetet var slut och de alla tre sutto
på den stora, flata hällen, som låg framför ingången, och
intogo sin aftonmåltid, fingo de se en gammal man komma
gående uppåt stigen.
Det var en lång och starkt byggd man med så breda
skuldror som en brottare. Hans ansikte bar ett dystert och
strävt uttryck. Pannan sköt fram över de djupt liggande
ögonen, och munnens linjer uttryckte bitterhet och förakt.
Han gick med rak hållning och raska rörelser.
Mannen bar en enkel dräkt, och vingårdsarbetaren tänkte,
genast han såg honom: "Den där är en gammal legionär, en,
som har fått avsked ur tjänsten och nu är stadd på vandring
till sin hembygd."
När den främmande kom mittframför de ätande, blev han
stående liksom i tvekan. Arbetaren, som visste, att vägen
tog slut ett litet stycke ovanför stugan, lade då ner skeden
och ropade till honom:
— Har du råkat vilse, främling, eftersom du kommer hit
till denna koja? Ingen brukar göra sig möda att klättra
hit opp utan att ha ett ärende till någon av oss, som bor här.
Då han frågade på detta sätt, kom den främmande
närmare.
— Ja, det förhåller sig, som du säger, sade han. Jag har
tagit miste om vägen, och nu vet jag inte vartåt jag ska
ställa mina steg. Om du vill låta mig vila ut här en stund
och sedan säger mig vilken stig jag ska följa för att komma
fram till en lantgård, vore jag dig tacksam.
Med dessa ord tog han plats på en av de stenar, som lågo
framför hyddan. Den unga kvinnan frågade honom om han
inte ville ta del i deras måltid, men detta avböjde han
med ett leende. Däremot visade det sig, att han var mycket
hågad att samspråka med dem, medan de åto. Han frågade
de unga människorna om deras levnadssätt och deras arbete,
och de svarade honom glatt och oförbehållsamt.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
