Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
och klarare framträdde ansiktet. Ur de skugglika linjerna
såg han på en gång ögonen stråla fram liksom med ett
fördolt liv. Och på samma gång, som de talade till honom
om det förfärligaste lidande, visade de honom en renhet
och höghet, som han aldrig förr hade skådat.
Han låg på sin vilbänk och sög in denna bild med ögonen.
— Är detta en människa? sade han lågt och sakta. Är
detta en människa?
Åter låg han stilla och betraktade bilden. Tårarna började
strömma utför hans kinder.
— Jag sörjer över din död, du okände, viskade han.
— Faustina, utropade han till sist, varför lät du denna
man dö? Han skulle ha botat mig.
Och han försjönk åter i betraktande av bilden.
— Du människa! sade han om en stund. Om jag inte kan
få min hälsa av dig, så kan jag dock hämnas dig. Min hand
ska vila tung på dem, som har stulit dig bort ifrån mig.
Äter låg han en lång stund, men så lät han sig glida ner
på golvet och föll på knä inför bilden.
— Du är människan, sade han. Du är vad jag aldrig
trodde mig få se. Och han visade på sig själv, på sitt
förstörda ansikte och sina förtärda händer. Jag och alla andra
är vilddjur och vidunder, men du är människan.
Han böjde huvudet inför bilden så djupt, att det berörde
golvet.
— Förbarma dig över mig, du okände! sade han, och
hans tårar vätte stenarna.
— Om du hade levat, så skulle din blotta anblick ha
botat mig, sade han.
Den stackars gamla kvinnan blev förskräckt över vad hon
hade gjort. Det hade varit klokare att inte visa kejsaren
bilden, tänkte hon. Hon hade från början varit rädd, att
hans sorg skulle bli alltför stor, om han finge se den.
Och i sin förtvivlan över kejsarens sorg ryckte hon till
sig bilden liksom för att ta bort den ur hans åsyn.
Då såg kejsaren upp. Och se, hans anletsdrag voro
förvandlade, och han var sådan, som han hade varit före
sjukdomen. Det var, som hade den haft sin rot och näring i det
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
