Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
på fläderträdet, som välvde sig över hans huvud.
Ibland var det, som om aftonvinden prasslat i
löven, ibland som om fåglar lekt mellan grenarna
och flaxat med sina små vingar, uppsluppet
fladdrande fram och tillbaka. — Då började det att
sakta viska och susa, och det var, som om
blommorna klingat liksom upphängda
kristall-klockor. Anselmus lyssnade och lyssnade. Då
blev — han visste själv icke huru — viskandet
och susandet och klingandet till svaga, halvt
förflyktigade ord:
— Ut och in — in och ut — mellan grenar,
mellan svällande blomster, svinga, slingra, sno vi
oss — systerlill, systerlill, svinga dig
skimrande — snabbt, snabbt, upp och ned —
aftonsolen sänder sina strålar — aftonvinden susar
— daggen pärlar — blommorna sjunga — röra
vi tungan, sjunga med blomster och grenar —
snart glänsa stjärnor — måste bort — ut och in,
in och ut, slingra, svinga, sno vi oss, systerlill.
Så fortsatte det med samma sinnesförvirrande
tal. Studenten Anselmus tänkte: Det är väl
bara aftonvinden, som i dag tillviskar mig tydliga,
uppfattbara ord. Men i samma ögonblick klingade
över hans huvud en treklang av klara
kristallklockor; han tittade upp och såg tre i guld och
grönt glänsande ormar, som slingrade sig
omkring grenarna och sträckte huvudena mot
aftonsolen. Då viskade och susade det på nytt såsom
förut, och ormarna gledo lekfullt upp och ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
