Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
ten Anselmus i sin gråblå röck och sina svarta
atlasbenkläder med en rulle skönskriftsprov och
teckningar i fickan i Conradis bod på Slottsgatan
och drack ett— två glas av hans bästa maglikör, ty
här, tänkte han, och slog på den ännu tomma
fickan, här kommer snart speciedaler att klinga.
Trots den långa vägen till den ensamma gata,
där arkivarien Lindhorsts gamla hus var beläget,
befann sig studenten Anselmus före klockan tolv
vid porten. Där stod han nu och betraktade den
stora, vackra portklappen av brons. Då det sista
tolvslaget från kyrkans tornur fyllt luften med
sin mäktiga klang, skulle han just gripa tag i
dörrklappen, men då sammandrog sig
metallansiktet under ett obehagligt blått blixtrande till
ett grinande leende. Ack! Det var ju
äppelgum-man från »Schwarze Tor»! De spetsiga tänderna
slogo samman i den slappa munnen, och i detta
klapprande hördes liksom orden: — Du narr —
narr — narr — vänta, vänta! Varför rusa åstad,
narr!
Förskräckt tumlade studenten Anselmus
tillbaka, han ville gripa tag i dörrposten, men hans
hand fattade om klocksträngen och drog i den;
då ljöd klockan starkare och starkare i skärande
missljud, och genom hela det öde huset hördes
hånfullt en återklang: »I kristall snart ditt fall!»
— Studenten Anselmus greps av en rysning,
vilken som en feberfrossa bemäktigade sig alla hans
lemmar. Klocksträngen sänkte sig ned, blev till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
