Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
bortdrevos av stormen, vilken skingrande flög fram
inunder dem, och när solens rena strålar åter
berörde den svarta kullen, sprang i övermått av
hänryckning en härlig eldslilja fram, vilken öppnade
sina sköna blad som ljuva läppar för att mottaga
moderns kyssar. Nu steg ett flammande sken in
i dalen; det var yngligen Fosforos; honom såg
eldsliljan, och gripen av het,och längtansfylld
kärlek bad hon: — Bliv min för evigt, du sköna
yngling! Ty jag älskar dig, och måste dö, om
du överger mig! Då sade ynglingen Fosforos:
— Jag vill bliva din, du sköna blomma, men då
måste du som ett vansläktat barn övergiva fader
och moder, du kommer icke mer att känna dina
barndomsvänner, du skall bliva större och
mäktigare än alla, vilka du hittills lekt och fröjdat
dig med som dina jämlikar. Den längtan, som nu
ljuvligt värmer hela ditt väsen, skall sprida sig i
tusen strålar, skall plåga och martera dig, ty
kärlek föder kärlek, och den högsta lycka, som
den flamma skänker, vilken jag tillkastar dig, är
den hopplösa smärta, vari du går under för att
återuppstå i ny och främmande gestalt. — Denna
flamma är tanken!
— Ack! klagade liljan, kan jag icke i den
kärleksglöd, som nu bränner i mig, bliva din? Kan
jag då älska dig högre än nu, och kan jag, då du
förintar mig, skåda dig liksom nu? Då kysste
ynglingen Fosforos henne, och liksom
genomstrålad av ljuset flammade hon upp i eldslågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
