Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
åter föresvävade honom i livliga färger, alldeles
som om han skådade det för andra gången. Ja,
ännu tydligare än då såg han, att de ljuva, blå
ögonen tillhörde den guldgröna ormen, som
sträckte sig fram i trädets mitt, och att det måste
vara från slingringama av hennes slanka kropp,
som de härliga kristallklockstonerna framsprungo,
vilka fyllde honom med sällhet och hänryckning.
Och liksom på Kristi himmelfärdsdagen
omfamnade han fläderträdet och ropade upp mot dess
grenar och blad: — Ack, du hulda, gröna orm,
svinga, slingra, sno dig ännu en gång mellan
grenarna, så att jag kan få betrakta dig. Blicka
blott en gång ned på mig med dina ljuva ögon!
Ack, jag älskar dig ju och måste förgås i sorg
och smärta, om du icke återvänder!
Allt förblev dock stilla och tyst, och liksom
då rasslade blott fläderträdet alldeles oberört med
sina grenar och blad. Men studenten Anselmus
kände det, som om han nu fått visshet om, vad
som rörde sig i hans inre, ja, vad som sönderslet
hans bröst i smärtfylld och oändlig trånad. — Är
det väl något annat, sade han, än att jag med hela
min själ älskar dig i liv och död, du härliga
gyllene orm, ja, att jag icke kan leva- utan dig och
måste förgås i hopplös förtvivlan, om jag icke
återser dig, om jag icke får hava dig till mitt
hjärtas älskade — men jag vet, att du skall bliva
min, och att då allt skall bliva uppfyllt, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
