Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
på arkivarien^ relationer — lugna er, lugna er —
vi kan ju talas vid om ett år!
Med dessa ord gick registratorn fortfarande
slugt leende ut genom dörren och lämnade den
av häpnad och nyfikenhet förstummade
konrektorn sittande som fastnaglad vid stolen. Men
även på Veronica hade samtalet gjort ett
egendomligt intryck. Har jag inte alltid vetat,
tänkte hon, att herr Anselmus är en riktigt
förståndig och älskvärd ung man, som det nog blir
något stort av med tiden? Om jag bara visste,
ifall han verkligen tycker om mig? Men tryckte
han inte två gånger min hand den där kvällen vi
foro över Elbe? Såg han inte på mig, då vi sjöngo
duett, med alldeles särskilda blickar, som trängde
rakt in i hjärtat? Jo, jo, han tycker verkligen
om mig — och jag — Veronica överlämnade sig,
såsom ju unga flickor bruka, åt ljuva drömmar
om en lycklig framtid. Hon var fru hovrådinnan,
bodde i en vacker våning vid Slottsgränd eller
Nya torget eller Moritzgatan — den moderna
hatten, den nya turkiska schalen klädde henne
förträffligt — hon frukosterade i elegant
morgontoalett, sittande i fönsterutbygget, medan hon
gav kokerskan nödiga order för dagen. — Men
förstör nu inte den här anrättningen, det är
hovrådets älsklingsrätt! — Eleganta unga herrar,
som gingo förbi på gatan, sneglade uppåt, och
hon hörde dem tydligt säga: — Hon är
gudomlig, fru hovrådinnan, vad spetsmössan klär henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
