Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
besegrade draken alstrade. Tag dig i akt för den
gamla, käre Anselmus, hon är din fiende,
emedan ditt barnsliga, fromma sinne redan
kommit många av hennes onda anslag på skam.
Håll troget — troget fast vid mig, snart är du
vid målet!
— O, min — min Serpentina! ropade studenten
Anselmus, hur skulle jag någonsin kunna avstå
från dig, hur skulle jag kunna låta bli att älska
dig evinnerligt! En kyss brände på hans mun,
han uppvaknade som ur en dröm, Serpentina var
försvunnen, klockan slog sex, och han kände sig
helt beklämd över att han ännu icke avskrivit
det minsta. Han såg ned på bladet och ,tänkte
med ängslan på, vad arkivarien väl skulle säga,
men, o under, avskriften av det hemlighetsfulla
manuskriptet var lyckligen fullbordad. Och då
han närmare granskade tecknen, tyckte han, att
han avskrivit Serpentinas berättelse om sin fader,
andefursten Fosforos’ gunstling i underlandet
Atlantis. I detta ögonblick inträdde arkivarien
Lindhorst, klädd i sin ljusgrå röck, med hatten
på huvudet och käppen i hand. Han såg på
pergamentet, varpå Anselmus skrivit, tog sig en
stor pris och sade skrattande: — Det tänkte jag
just! — Nå, här är specieriksdalern, herr
Anselmus, nu skall vi gå till Linkiska badparken —
följ bara med mig!
Arkivarien gick med raska steg genom
trädgården, där det rådde ett sådant larm avsjung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
