Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
om jag blott en enda gång finge se dig och höra
din ljuva, kära stämma, älskade Serpentina!
Så klagade studenten Anselmus med djup och
svidande smärta. Då sade någon tätt intill
honom: — Jag förstår verkligen inte, vad det
är fatt, herr studiosus, varför jämrar ni er så
över alla gränser? Studenten Anselmus blev
varse, att bredvid honom på samma hylla stodo
fem flaskor till, i vilka han upptäckte tre
semi-narister och två praktikanter. — Ack, mina herrar
och medbröder i olyckan, utropade han, hur är
det möjligt för er att vara så lugna, ja så
förnöjda, som jag kan finna av era glada miner?
Ni sitta ju likaväl som jag inspärrade i
glasflaskor och kunna icke röra er, ja icke ens
tänka förnuftigt, utan att det uppstår ett
förskräckligt oväsen och det susar och brusar i
era huvuden på ett ohyggligt sätt. Men ni tro <nog
icke på någon salamander eller på de gröna
ormarna.
— Vad pratar ni för dumheter, min bäste
herr studiosus, genmälde en seminarist, vi ha
aldrig befunnit oss bättre än nu, ty de
specie-daler, som den tokige arkivarien ger oss för
allahanda konfysa avskrifter, komma oss väl till
pass; vi behöva inte mer lära oss utantill några
italienska körer, vi gå alla dagar till Josephs
eller någon av de andra ölstugorna och låta oss
dubbelölet väl smaka; ibland titta vi väl också
en vacker flicka in i ögonen, sjunga som riktiga
8. — Hoffmann, Den gyllene krukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
