Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
snusnäsduk om huvudet, satt blek och
melankolisk och stönade: — Ack, ärade konrektor, det
var inte punschen, som mamsell Veronica så
härligt tillrett, nej — den fördömde studenten
är ensam skuld till hela spektaklet. Ser ni då
inte, att han redan länge varit litet vriden? Men
vet ni inte också, att vansinnet smittar? — En
narr förmår mycket; förlåt mig, det är ett
gammalt ordspråk. Särskilt när man druckit ett glas
för mycket, begår man lätt dårskaper och gör
ovillkorligen efter och ryckes in ed av de upptåg,
som den förryckte flygelmannen anför. Kan ni
tro, herr konrektor, jag känner mig ännu alldeles
vimmelkantig, när jag tänker på den grå
papegojan ?
— Än sedan, inföll konrektorn, dumheter! Det
var ju arkivariens gamle f a m u 1 u s, som’ sökte
studenten Anselmus. — Det kan ju vara, fortsatte
registrator Heerbrand, men jag måste erkänna,
att jag känner mig riktigt illa till mods. Hela
natten har det dånat och pipit så besynnerligt.
— Det var nog bara jag, genmälde konrektorn, ty
jag brukar snarka hårt.
— Nå, det må vara, fortfor registratorn, men
konrektor, konrektor — inte utan orsak hade
jag i går ordnat för att bereda oss en liten
festlighet — men Anselmus fördärvade allt för
mig. — Ni vet inte — o, herr konrektor, herr
konrektor!
Registrator Heerbrand sprang upp, rykte bin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
