Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lapparne i sina pittoreska hvardagsdrägter, de
hundratals renarne, som med otåliga rörelser skaka sig,
när de envisa insekterna oroa deras fina kroppar.
Djuren trängas om hvar andra, och deras nosar
sträckas ängsligt vädrande mot fjellens kyliga luft.
På marken ligger orörlig en liten renkalf. Man
kan lyfta och smeka honom, han rör icke en lem.
För trött att vara rädd, låter han sitt hufvud
sjunka mot marken och rör ej ens skålen med
renmjölk, som ställes under hans nos.
Och öfver detta sceneri går solen ned bakom
fjellen och kastar sin skimrande dager öfver den
eviga snön och den verld, som lefver i dess granskap.
När vi åter inträda i kåtan, se vi ett nytt
bevis på, hur ansträngande dagen varit. Bredvid
den lilla hundvalpen ligger modern utsträckt. Hela
dagen har den härdiga tiken följt renarne i fjellen,
men nu ligger hon der också utmattad och qvider
sakta af trötthet. Öfver en timme sutto vi der
inne, och hela tiden hörde vi hennes enformiga
jemrande.
Man kan då kanske göra sig en föreställning
om, hur ansträngande en dylik dag skall vara för
lappen sjelf.
Men sommaren är i alla fall lappens lyckliga
tid. Det är under vintern, som hans egentliga
svårigheter börja. När snöstormen eller vargen
skingrar hjorden, får han ofta i dagar söka de i
skilda flockar kringspridda renarne. Och den enda
ledning, han har för sitt sökande, är, att renen
alltid går mot vinden. På skidor får då lappen
gå öfver de ensliga fjellen, ofta många mil, och
hans förmåga att vid dessa tillfällen umbära mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
