Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salongslif i Frankrike omkring 1780.
Kopparstick från 17s3 af Dequevauviller efter gouachemålning af Nils Lafrensen ä. y.
Ofvanstående bild af en fransk salong i den mest utsökta Louis-XVI-stil är utförd af den
svenske målaren Nils Lafrensen d. y., hvilken så grundligt satt sig in i fransk uppfattning,
att han i Paris räknas för en af de bästa skildrare af tiden omedelbart före revolutionen.
Det är under 1780-talets allra första år denna bild tillkom. — »L’extrëmement bonne
compagnie», som det hette på den tiden, roade sig med märklig spänstighet snart sagdt hela
dygnet. — »Under Ludvig XIV vågade man ej säga ett ord, under Ludvig XV talade man
tyst, nu talar man högt», sade en samtida, oeh — skulle man kanske kunna tillägga — mycket
och länge. Visserligen hvilade man sig litet om förmiddagarna med läsning och trictracspel,
såsom synes af bilden, men sedan togs skadan igen, och fastän operan slutade redan half
nio, kom man ej i säng förrän två på morgonen. — Tonen i dessa salonger var galant, och,
har man sagt, det öfverflödiga var för dessa människor det nödvändigaste. Man berättar, att
prinsen af Conti hörde en dam önska en miniatyr af sin kanariefågel infattad i en ring. Prinsen
erbjöd sig genast att ge den i present. Hon mottog med villkor att infattningen skulle vara
enkel, och, då hon erhöll ringen prydd med en diamant, sände hon ädelstenen tillbaka. Prinsen
söndersmulade då diamanten till pulver och använde detta till skrifsand på den ömt
förebrående biljett han sände henne. Det är om dylika småhistorier man talade i den vackra salongen.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
