Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den erfarenhet, som Lars Wiwallius ett halft
århundrade senare förvärfvade om Europas
nationer, sammanfattade han sålunda: »Mann muss
Italienern mit Arglistigkeit, Franzosen mit
Schwat-zen und Compliment, Deutschen mit Grossprechen
und Reichsein, Engländern mit zuckersüszen
Mandeln, Holländern mit Geiz und den Dänen mit
Falschkeit artig vexiren.»
Den bereste engelsmannen James Howell
skrifver i sina Instructions for Forreine Travell
(1642) om Italien: »She is the prime climat of
complement, which oftentimes puts such a large
distance ’twixt the tongue and the heart, that
they are seldome relatives, but they often give the
lye one to another.» Och han slutar sin
betraktelse öfver Italien som det förfinade umgängets
hemort med visdomsorden: »Corruptio optimi est
pes-sima.» Af det bästa vinet blir den skarpaste ättikan.
Sid. 120. Danstillställning vid Henrik
IH:s hof. Blommorna på golfvet lågo där för
att söndertrampas och dölja andra lukter. Bruket
af parfymer var störst under r5oo-taIet. Och det
behöfdes. Parfymerna gjorde då samma tjänst
som vädring nu. Var det galadag i Louvren,
infunno sig de förnäma herrarne och damerna
otvättade men betäckta af pärlor och ädelstenar
och ångande af vällukter. Skjortorna, hvilka
kommo i bruk under korstågen, tvättades nästan
aldrig utan uppfriskades med luktvatten. Vattnets
bruk var nästan bortglömdt i Europas flesta
länder. Skurning förblef äfven länge ett okändt
begrepp. Byskomakaren Jonas Stolt berättar, att
när »på 1820-talet en och annan landmor började
skura golfvet julafton och midsommarafton,
beryktades detta ut, som om något ovanligt hade
händt, hvilket det väl var». — Franklin, La vie
privée d’autrefois. Les soins de toilette. —
Byskomakaren Jonas Stolts minnen (i Bidrag till
vår odlings häfder. Utg. af A. Hazelius. Ett
högst märkligt verk).
Sid. 122. Filip II af Spanien. Emedan
Filip innehade all rätt och all makt, ansåg han
det för sin plikt att behandla alla ärenden, och
äfven papper rörande gratifikationer på 20
dukater buro hans högst egenhändiga
randanmärkningar. »Konungen har sedan två månader ej
varit utom sitt rum; han är på en gång herre,
minister och sekreterare.» Den franske
ambassadör, som nedskref detta, beundrade en slik
förtjänst men måste ock tillägga: »Här härskar en
sådan senfärdighet och förvirring, att här varande
sändebud äro i förtviflan.»
Sid. 123. Nederländsk fanbärare 1587.
Det torde behöfva påpekas, att den till synes
orimliga bilden är verklighetstrogen. Fanorna
voro af ytterst tunt siden och svängdes oaflåtligt
med handgrepp, som fordrade stor öfning. Sista
versraden bör lyda:
står jag, håller den stånd, flyr jag, så flyr den också.
Sid. 136. Elisabet af Pfalz. Vertugadin
härleder sig enligt Littré af spanska ordet
vertu-gado = spö, således af spön utspänd kjol.
Sedermera, då härledningen var glömd, framkallades
genom ljudlikheten vertugadin = vertu gardien =
dygdväktare. Madame de Luxembourg sade: »Il
n’y a que trois vertus en France: Vertubleu (=
vertu de Dieu), vertuchoux (i likhet med vertubleu
en svordom) et vertugadin.»
Sid. 155. Visit hos en ung moder på
1630-talet. La ruelle kallas platsen mellan sängen
och väggen, där den indiskrete lyssnaren tagit plats.
I figurlig mening sängkammare, där precieuserna
togo emot. Moliére säger i Les précieuses
ridi-cules: »Vous verrez courir de ma fagon, dans les
belles ruelles de Paris, deux cents chansons, autant
de sonnets.»
Sid. 157. Stegling. Hofpredikanten Peter
Brenner, hvilken i Bender hållit den predikan,
som afbröts af kalabaliken, halshöggs i
Stockholm den 4 juli 1720 på grund af landsförrädiska
stämplingar. En gravyr, som afbildar hans
afrättning, visar bland annat en tätt invid
stupstocken placerad skara skolynglingar, hvilka voro
för hälsosamt intryck närvarande. I den
kommission, som utarbetade 1734 års lag, framkom
under öfverläggningen om en ifrågasatt lagändring
den rs december 1715 den upplysningen, att
»qwinfolck eij pläga rådbråkas». — Förarbetena
till Sveriges Rikes Lag 1686 —1736.
Lagkommissionens protokoll. Utg. af W. Sjögren.
Sid. 165. Skådespelartrupp i Paris.
Enligt Karl Mantzius’ Skuespillekunstens Historie
betecknar textens sista ord grimasse egentligen mask.
Man kan på bilden af den magra
Gaultier-Gar-guille (till vänster i förgrunden) se den svarta
ansiktsmasken.
Sid. r6g. Fransk begrafning vid
1600-talets midt. Långa kappor voro den tidens
sorgekläder. En svensk begrafningsinbjudan från
r 600-talets senare del lyder, med tomrum lämnadt
för de inbjudnas namn öfverst på det tryckta
formuläret :
»DEn Högtährade Herren, med des Elskelige
Kiäre maka, låter för dhetta Bardberarens
Ehre-boren och Konst Erfarne nu mehra hoos Gud
Sahl. Herr Frans Kvglers, i Sorgen effterlåtne
Enckia Ehreborne, Gudfruchtige och Dygdesamme
Matrona, Hust: Christina Erichzdotter tillijka med
sine kiäre Barn, Slächt och Anförwanter,
tienst-flijtwänligen anmoda och ombedia, dem behagade
aff en Cristelig Kiärleek och affectionerat
benä-genheet så wäl giöra och med sin förnäme och
mycket Hederwärde nänvaro bijwijsta och hedra
hennes Sal. K. Mans och theras Sal. Kiäre
Faders och Swågers Lijkpredikan och Begraffningz
Act vti Sanct Iacobs Kyrkia, wil Gud, nästkom-
457
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
