Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Surprizing Adventures of Robinson Crusoe, of
York, mariner» (25 april 1719), om hvars
egenskap af att vara den politiske pamflettisten Defoes
allegoriska själfbiografi de lärde tvista, var lika litet
som en anonym prästmans af anspelningar
vimlande »Travels into several remote Nations of
the World. In four parts. By Lemuel Gulliver,
first a Surgeon and then a Captain of several
Ships (1726)» eller en afsigkommen hannoveransk
lärds anekdotsamling »Baron Munchausen’s [sic]
narrntive of his marvellous travels and campaigns
in Russia (1785)», afsedd att läsas af någon
särskild åldersklass. Och när de göra ett föråldradt
intryck, så härrör sig detta från äldre tiders
försök att göra bearbetningar »till ungdomens tjänst»,
hvilka gå samma väg som t. ex. »Telemacks
händelser», Berquins »Barnawän», »Carl Grandison
eller Ungdomens mönster», Grubes
»Naturhistoriska skildringar i estetisk form och religiös anda»
samt otaliga andra. (De första svenska
upplagorna voro »Capitain Lemuel Gullivers Resor,
Till åtskillige långt bårt belägne Land» [2 delar,
den första odaterad, den senare tryckt 1745]*;
»Den engelska Robinson Crusoes underliga och
sällsamma resor och lefvernes beskrifning [175 2]»;
■ Baron Münchhausens sällsamma resor och
äfventyr till vatten och lands [1797]».)
Sid. 224. Brunnsmästaren i Medevi och
hans söner 1689. Årtalet 1689 uppgifves af
dr J. Kruse. Dr A. Hahr sätter det till 1683.
Karl Gustaf Tessin skrifver i »En gammal mans
bref till en ung Printz», Stockholm 1756, om denna
tafla: »Fadern ser nykter, gladlynt och beskedlig
ut; men den ene sonen spörjes klarligen hafva
älskat at taga öl för ärende. När laster afbildas
böra de ej smickras och det har Ehrenstrahl
mästerligen i akt tagit. Dennas omvända maga
och dränkta förnuft läsas i dess plirande ögon,
som vittna, at han för sig sjelfvan, mera
skade-ligt brämvin än hälso-vatten inöst. Nederst står
årtalet 1686.»
Bland de många, som firade Aurora
Königs-marcks uppträdande i Racines Iphigenie, var Erik
Lindschöld. Han vänder sig »Til den omilda
uth-tydaren», som ogillade att »damer af förnäm slächb
uppträdde på teatern »uthi främmad habijt, som de,
som theraff giöra sin konst och sin profijt».
Månn »Nyppe-nupp i näsa>,
»Blinnbock» och »Nappa steek»,
Med hvilke man plä fiäsa,
Dunk opp moot denna leek!
Monn den ey mehr bevekar
Hiärtat til ährbarheet,
An slijka julelekar
Med bond-eenfaldigheet?
Hvad vijsa dhe för seder,
Hvad skaffa de för frucht,
* Uppgiften i Hammarsköld, Svenska vitterheten,
synes vara oriktig.
Hvem vinner dermed heder,
Hvem lärer dher aff tucht?
Men här, här är at ]ähra
Omgänges liufligheet,
Konst, tucht, vett, dygd och ähra,
Seder och skickligheet.
Lindschölds »Vijd ett aff det höga och
för-nähma fruntimbret anstält berömmeligit skådespel,
IPHIGENIE, Hans kongl. Mayestät och hela det
Kongliga huset til ähra 1684» finnes tryckt i 4:e
och A. v. K—s bref om »Les divertissements de
Medevi» i 8:e delarna af Hansellis samling.
Sid. 227. Kortspel omkring 1690.
Angående de missfoster af människor och djur, hvilka
ansågos visa försynens misshag med
människornas synder, se nedan under anmärkningar till
Jesper Svedberg. Ett typiskt och ovanligt roande
exempel på dylik vidskepelse läses i Troels Lund:
»Sundhedsbegreber i Norden i det 16 Aarhundrede»:
»Men Nordmændene vare uforbederlige. Hverken
Høj eller Lav agtede saadanne Tegn. Nogle
sagde, at det var usandt. Andre mente, at
Bog-trykkerne gjorde det grovere, end det var, for
at tjene Penge derved. Nogle sagde rent ltd:
Landlognere skal man jo ogsaa have. Andre
paa-stod, at det Hele var blot Slumpetræf. — Men
det var ikke Fabel- og Kærlingesnak, og
Bog-trykkerne gjorde det ikke for sin Vindings Skyld,
da Profiten derved i Sandhed kun var ganske
ringe. For at gendrive alle disse lod da Gud
1581 den 7 Juli i Oslo tildrage sig, hvad Alle
have seet og som er udgaaet offentlig paa Tryk
saaledes:
’.....En Gris fødes her.
Med alle irionne han forfærdelig være.
Denne Gris monne ]Mund og Tænder have,
Desligeste Øren som en Abe.
Dernæst Øjne som en Hare,
Store, sorte, skinnende og klare.
En Næse dertil, det siger jeg Dig,
Havde han som Du eller jeg.
Men for i Hovedet monne han have
Et Horn, som ogsaa bejed tilbage.
Det Horn, jeg vil dig sige for sändt,
Var ligesom Næsen af Elefant.
Paa Kroppen monne han være bar,
Hvid og slet förliden Haar.
Det er skeet i Sandhed saa
Ligesom her forskrevet staar.’
Udlægningen af dette Tegn var ikke
van-skelig. ’Svinet betod ugudelige Mennesker, som
fore et epikuræisk Liv, af hvilke Folk der er
månge i Norge. Med de Tegn, som sker, drive
de sine Abespil (derför Abeorerne). De sove i
sine Synder, ligesom Haren sover med aabne Øjne.
Menneskenæsen betyder den store Syndestank,
som er allevegne i Landet. Den hvide
Kvinde-hud betyder den store Utugt, som især ved
Silde-fisket bedrives. Hornet betyder, at Landet og
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
