Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
De två gamla. 23
«Jakt med gula brädgångar,» tilläde mor, som var
stolt öfver att den ej var lik alla andra jakter, «och jakt
som kryssar, för det kan inte alla, säger far. Och när han
förtjänat litet, skaffar han sig galeas.»
«Möjligen kan han det», menade gammelfar, «när vi
inte mera finnas, utan han får det lilla som kan bli efter oss.»
«Men vi måste gå till kuddan nu far.»
Sakta begåfvo sig de två gamla öfver det hvita stu-
gugolfvet i strumpfötterna, trädde lädertoffloma på och vand-
rade med långsamma steg genom förstugan och långs sti-
gen öfver ängen till fähuset, gumman med ett par stäfvor
och gubben efter med ett ämbar, fylldt med dricka åt korna,
båda krokiga och med en jämn takt, som gaf tillkänna att
de många år redan gjort den där färden tillsammans.
När mjölken var inburen, gingo vi två karlfolk att hugga
ved, d. v. s. gammelfar såg på hur det gick till, när jag
skulle hugga, och när huggningen var i gång, berättade
han hur man skulle bete sig för att få en yxa att hållas på
sitt skaft. Han kände sådant där äf erfarenhet.
När vi kommo upp till stugan, ställdes ny potatis på
bordet och färsk gädda —
ty ännu orkade gammelfar sätta
ut krok —
och färskt smör, ty ännu fick man smöret tjär-
nadt, bara man turade om att arbeta med teriln.
Sedan fördes jag till kammaren, som jag snart fann
utgöra de gamlas förvaringsrum för de ägodelar och märk-
värdigheter de samlat ihop under sin långa lefnad. Stora
dunbolstrar och flere präktiga täcken, ett par kistor fulla
med tygpackor —
«ja, dem har jag alla väft, och kanske
hinner jag ännu med några innan jag dör» —
en massa
färdiga kläder både för mansperson och kvinna, underliga
glasprydnader från Liibeck och pipor från Kiel.
«Det är allt sådant som barnen ska ha, när vi gamla
dö bort. Nå litet smått ha de ju redan fått, och barnbarnen
också.»
Ul» II
ff a
j
Sjll
När jag följande morgon vaknade, fann jag kaffet fär-
digt i stuguspiseln och de två gamla sittande i solskenet
MR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
