Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelmor berättar om kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I i»
38 Gammelmor berättar om
kriget.
sen
ge fienden visdom att gå fram långs med faret, fast
alla prickar va’ borta. Och dit till fastlandsbyn måstes vi
alla, och lotsarna och min gubbe med, de skickades världens
väg opp i finnmarken. Yi andra, vi blefvo där med inkvar-
temingen, och där lärde vi oss ryska allesamman —
ja, det
kan jag än också litet —
men nog var det svårt på många
vis. Int’ fans det sängkläder åt det myckna folket och knapt
nog mat. Många fick bara sofva på en
hop svarta trasor,
som sågo ut som de sku’ ha legat i en träckpott. Och ibland
var det så oregerligt, och vi som va’ kvinnfolk och hade
gubbarna oppe i finnmarken, vi va’ rätt ansatta vi.
—
Men aldrig syntes det till någon fiende, och så blef
det vinter. Då va’ det tre unga hustrur, och jag var en af
dem, som tänkte för oss själfva, att nog ville vi till våren
hem till oss —
för si vi sku’ alla få våra små den tiden —
ja, herrn förstår. Och då ingen ville tala med kommendan-
ten, måste jag väl göra det. Sträng var han och stor, och
mycket grannlåter hade han på sig. Och jag gick in bara
—
ja, jag va’ ung och modig den tiden —
och sa’ hvad
jag önskade, att vi inte ville vara i den här byn längre på
någon konst. Han stod där styf och rak, och kort anda
hade han också, jag vet inte om det var utaf de tunga klä-
derna eller utaf hvad det var —
men som jag stod där, såg
han på mig och blef så hjärtinnerligen mild i ögonen.
—
Far ni i Guds namn, sa’ han. Men hur ni ska’ reda
er allena där förstår jag int’.
—
Men vi får väl taga någon tjänstflicka med oss,
och några kräk.
—
Ja, gör hvad ni vill, men
ingen karl får komma dit,
och inte en bit mat får ni sälja åt engelsmännen. Res af!
—
Och jag tackade kommendanten, och han småskrat-
tade bara och slog mig på axeln. Sen dess tykt’ jag myk-
ket bättre om
ryssarne än förut. Så for vi tillbaka till vårt
land, fem personer och kor och får. Sen på vårsommaren
fick vi våra små alla tre i samma månad, och vi redde oss
tämmeligen bra med alt det där eländet. Så en vacker dag,
1
B
t
■
’
®®550B5SPB! mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
