Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fl
46 Calle.
m
medan osynliga körer sjöngo som
englar kunde tänkas sjunga.
Calle såg mycket sådant, och han såg icke allenast så som
hvar och en ser, utan han såg också med själ och hjärta,
hans fantasi gick vida omkring, sattes i rörelse af alt detta,
och hans känsla för det vackra i alt det han såg utbilda-
des. Han kände igen ett och hvarje af det fadren berättat
om, men såg därjämte mycket nytt. Det var som om nå-
got mognade inom honom, ehuru han icke riktigt visste hvad
det var. Han fick lust att uträtta något, att själf göra nå-
got, och icke som hittills gå i andras ledband, sofva i en
snuskig skans och på befallning syssla än med det ena, än
med det andra. Han ville göra någonting, som var stort
och var vackert. Han gick ständigt och jämnt och tänkte
på detta, utan att finna någon klarhet, hans sinnesstäm-
ning blef en annan, han visste ej rätt hvad han skulle taga
sig till.
i.-;’-,;
■j®!
I
§r’-vK’M
«Hör du Calle», hade en norrman då en
gång sagt ho-
nom, när de i en vacker solnedgång sutto på däck och hade
ingenting att göra, medan skeppet i sakta mak gled framåt,
«hör du Calle, det är en därhemma, som frågar om hon inte
snart får se mej —
ä’ de också så där efterhängsna hos
er». Så hade han visat en fotografi af en
ung kvinna med
klara, granna ögon.
Calle sade just intet härtill, men i nästa hamn de be-
sökte läto både norrmannen och han mönstra af sig, och så
reste de hvar till sitt land och sin bygd.
Så hände det sig att en
ung reslig sjöman i blå kavaj-
kostym och röd sidenhalsduk en dag uppenbarade sig borta
på skärgårdshemmanet, där de gamla voro döda och sonen
var den som styrde och stälde. I hörnkammaren fann han
Johanna, vuxen upp till en blomstrande ungmö och vän-
tande på Calle, ty hon visste att han engång skulle komma.
När de två sutto i sin nya stuga, skötande halfva hem-
manet, hade Calle först trott att det stora och vackra, som
han tänkt på, utan att han vetat hvad det var, nu hade blif-
vit en
värklighet. Johanna var
glad och grann att skåda på
1 ti
1
:
>:fS
»1
i ■
■ 9
I Sl I :’
PH
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
