Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
är ju oftast fallet med tendensskrifter, att de äro
litterärt obetydliga. Hvad Hertha beträffar se
vi, sena tiders barn, ovillkorligen i mångt och
mycket med leende undran på denna evigt
hvitklädda unga dam och finna ej så litet
sentimentalt och förkonstladt hos henne. Det tyckes oss
osannolikt att det verkligen kunnat vara en
handling af stort mod att sätta henne i världen.
Men oafsedt alla dess brister, eller rättare
otidsenlighet för oss, verkar den boken än i dag
äkta, och man känner att hon som skrifvit den
intensivt lidit sin Herthas lidande; därom vittna
i synnerhet bokens slutord:
"Omyndighetstillståndet gör själen närsynt och svag, ett rof för
alla slags ingifvelser, gör uppfostran till en ytlig,
artificiell dressyr utan lefvande sammanhang med
lifvet, ovärdig en personlig, odödlig andes
fordringar, hindrar dess harmoniska utveckling under
ungdomen och dess mognad ofta för hela lifvet. . .
Den som skrifver detta bär med smärta än i dag
följderna af omyndighetsbudet, som fjättrade den
största, bästa delen af hennes lif. Hon har det
att tacka för mycket ondt och för ingenting godt,
om icke möjligtvis för den bittra rot, hvars frukt
blifvit — Hertha."
Och att det var en modig handling, att det
fanns ett motstånd att genombryta kanske
svårare än det vår tids aktuella kvinnofrågor kämpa
med, därom vittnar Hertha-polemiken. En stor
del af det kritikens anatema, som slungades mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
