Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En följd af detta framhäfvande har blifvit
att oändligt mycken tid och förmåga som kunnat
bättre användas tagits i anspråk för
kvasivetenskapliga, s. k. psykologiska utredningar af
mannens och kvinnans väsende, med matematisk
uppdelning af de egenskaper som anses böra
tillkomma den ene och den andra. Som en
annan, om ock ej omedelbar följd, tror jag man
äger rätt beteckna den moderna kvinnliga s. k.
biktlitteraturen, dessa frodiga själsbiktsalster, där
allsköns tarflighet upphöjes till namn, heder och
värdighet af “djupa själskonflikter“ och där
allehanda banala upplefvelser, fotografiskt
återgifna, nämnas “lifstragik“.
Bör man ej nu önska kvinnorörelsen i dess
kanske sista skede, att dess ledande krafter ej
längre spillde tid på detta axiom om kvinnan
som släktvarelse, gåfve mannen tid att hinna upp
henne på detta område, där hans utveckling
onekligen är ganska försummad, och tog mera
hänsyn till mänsklighets och
individualitetssynpunkten?
Vid kvinnokongressen i Stockholm 1897
yttrade en talarinna, naturligtvis under lifligt
bifall, att all kvinnorörelses mål är — höjandet
af äktenskapet. Det låter vackert, men är det
också, eller rättare bör det vara sant? På den
frågan vill jag för min del svara ett obetingadt
nej. Ty aldrig kan det bli rättfärdigt att som
slutmål för en utveckling sätta ett som ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
