Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd? Inte jag. Låt dem höra det. Det riktigt gläder
Jag är stolt över att du är min. Den raraste lilla
kvinna i världen är min, bara min!
Loraine (ser sig förstulet omkring och märker att
ingen ger akt på dem.) Tyst då. Vänta tills vi väl äro
härifrån, så skall jag vara stolt inför hela världen över
att du är stolt över mig. Du är ju en sådan man, en
sådan man!
Vanderlip. Vänta tills jag bjuder dig flytta in i ett
palats vid Medelhavet. Vårt Klondikeguld skall komma
dem att spärra upp ögonen. Folk vet inte hur rik jag
är, Loraine. Det vet inte du heller. Jag har
inmutningar vid Dominion-ån mera givande än någon kan
ana, och .. .
Loraine. Jag frågar inte efter hur mycket eller hur
litet du har. Det är dig, du store, store man, du min
hjälte, som jag tycker om. Du kommer att ta dig ut
som en prins i ditt palats . . . och jag har känt prinsar
också.
Vanderlip. Och drottningar, har du sagt?
Loraine. Ja, drottningar också. Och de ska bli stolta
och glada åt att få göra din bekantskap. De ha inte
sådana män som du — riktiga män. Du kommer att
väcka uppseende.
Vanderlip (oroligt.) Men att bo i så’na där palats
— blir man inte slapp och fet av det? Jag tycker inte
om tjocka människor. (Ser på henne.) Du har väl inte
anlag för det?
Loraine (skrattar.) Naturligtvis inte, din tok. Ser
jag så ut?
Vanderlip (tveksamt.) Ja, du är fyllig — och
kraftigt byggd.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
