Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loraine. Vet ni om mr Vanderlip har några
inmutningar där?
Sitka Charley. Jag inte veta. (Ämnar gå.)
Loraine (hejdar honom.) Men mr Vanderlip är
mycket rik, inte sant? Det vet ni väl?
Sitka Charley. Vanderlip väldigt rik. (Vänder sig
hastigt om och går till kaminen. Loraine går över scenen
till disken uppe till vänster, där ett biträde betjänar
henne. Mrs Eppingwell och mrs Mc Fee komma in från
höger. Båda sopa snön av sina mockasiner.)
Mrs Eppingwell (slutar först och ser sig omkring i
butiken som om hon sökte någon.) Jag ser inte till min
man, han brukar annars vara så punktlig.
Mrs Mc Fee (som ännu borstar av sig snö.) Vi
komma kanske litet för tidigt, mrs Eppingwell. Men som
sagt, det är mycket litet moraliskt att ställa till sådana
där maskeradbaler. Varenda slinka från danslokalerna
kan ju komma dit och genera anständiga människor med
sitt sällskap. Jag säger som jag tänker, och det är
sannerligen synd och skam att bli utsatt för beröring med
så’na där. Så kommer där sluskar och spelare med
masker över sina syndiga ansikten, och vem kan då
känna igen dem? Och så den där Freda. Det påstås
att hon leker med männens själar som ett barn blåser
såpbubblor. Och så alla de andra fräcka slynorna —
vem kan hindra dem från att armbågas med oss? Vem
kan hindra dem, om jag får fråga?
Mrs Eppingwell (småler.) Dörrvaktaren naturligtvis.
Det är mycket enkelt. Man måste ju lyfta på masken,
innan man slipper in.
Mrs Mc Fee. Ja, mycket enkelt kantänka. Kanske ni
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
